galin

Gårdagen blev en väldigt fin dag trots all sorg som fanns i luften. Det var en fin dag att ta farväl av en man som funnits i mitt liv så många år. Men lite overkligt var det att gå in i Sofia kyrka som var fullsatt och mer där till. Tänkte stilla för mig själv hur det skulle kunna bli personligt med mer än 1000 personer men det blev det. Prästen höll ett sånt vackert och gripande tal, det märktes att de var vänner. Hon kunde verkligen beskriva Anders och hur han var. Man kunde även se hur han var på de människor som kommit för att ta farväl av honom. Det var en salig blandning. Svarta, vita, gamla, unga, förortsbarn, ministrar, ja allt du kan tänka dig. För det var så han var Anders. Han brydde sig inte om var man kom ifrån utan VEM man var. Han har berört så många och det visade sig i alla de tal som hölls till hans ära i Fryshuset. När vi åkte hem kändes det skönt att ha fått ta farväl, många tårar hade fallit men det kändes också renande. Nu kan vi bara se framåt men det kommer nog kännas konstigt nästa jul när han inte är med oss.

I morgon ska vi ta farväl av en stor man. Mycket större än vad jag trodde har jag förstått nu när jag läser vad människor skriver om honom. Det är med tårar i ögonen som jag läser alla kondoleanser.

Han kom in i mitt liv när jag var 10. Än idag kommer jag ihåg att han kom in i mitt rum och undrade VARFÖR  jag tyckte mer om Pernilla än Carola. Och han var verkligen intresserad av svaret. Kändes lite ovant som 10åring att försöka förklara med andra ord än att  "hon är bra"  men det var sån han var, genuint intresserad. Han var en människa som försökte se det goda i alla oavsett hur de såg ut eller vad de gjort. Kanske är det därifrån mitt intresse för barn med problem har kommit ifrån...

Många tårar har fällts och kommer att fällas imorgon men jag kommer bevara mina minnen i mitt hjärta för alltid.

 

Sov i frid!

Nu är resan till Disneyland i Paris bokad. Ska bli så kul att få åka dit med ungarna. Filip hoppas de har ett vattenland och Noel vill titta på tåget i Toy Story 3.

Vi kommer bo på ett av Disneys hotell i närheten och vill man inte gå till parkerna kan man ta gratisbussen. 

Vi har även tänkt ta en dag i Paris. Åka runt med buss och båt och njuta av atmosfären. 

 

 

 

Ibland blir man bara så glad när man kommer hem. Idag var en sån dag. När jag öppnade dörren stod en tidig födelsedagspresent där. Ett gåband. Precis vad jag önskat mig. För i nyårslöfte har jag lovat mig själv att ta bättre hand om mig, både psykiskt och fysiskt. Jag har lätt att försaka mina egna behov för alla andras men nu kan jag ta mina promenader när jag själv vill och behöver inte anpassa mig efter alla andras träningar mm.

 

 

 

Ja nu är vi hemma igen efter vår lilla tur till farfar. Vi har haft underbara dagar trots vädret. Men det är ju någonting man inte kan råda över. Ute har vi kunnat vara iallafall och traktorn har gått varm.

Noel har under veckan piggat på sig och äter och orkar nu som vanligt. Men någon uteunge är han inte. Om det berodde på att han inte orkade vet jag inte men han frös och ville bara in. Han grävde en liten stund eller åkte "buss" bakom Filip. Sen ville han gärna gå in och leka.

Filip däremot ville bara ut och köra traktor eller skoter. Han är en liten motorkille med farten i blodet. Vet inte om jag ska oroa mig för framtiden eller inte. Just nu vill han köra motorcross...

 

Med på resan var Noels pojkdocka samt hundarna Ludvig och Simba. I Sundsvall fick vi tillökning av Budda bulldog och en tokig apa.

 

Noel och dockan på pulkatur samt sängprovning hos farfar.

 

        

Filip kör traktor.

 

  Noel i snöstormen.

 

Noel kör traktor med pappa.

 

  

Snölek samt skoteråkarna. Observera att Anders fastnade med skotern.

 

Man kan spela Nintendo på många sätt hos farmor Anna,

 

Anna, Anders och farfar samt två spelande killar.

 

Solen tittade fram en liten stund.