överraskning
Ja man ska aldrig sluta förvånas när man har barn. Filip som alltid varit så försiktig och blyg har verkligen tagit ett jättekliv i sin utveckling. Vad jag hört så är han inte rädd för att prata inför folk och han söker kontakt med andra i sin närhet. Igår överraskade han mig totalt.
Dagen innan hade vi pratat om att våga saker. Vi tittade på True Talent och han var chockad över att en flicka inte ville prata inför folk. "Jag törs prata men vill inte sjunga inför folk som de gör".
Men vad fick jag höra när jag kom o hämtade. Jo Filip hade frivilligt gått upp på scenen och sjungit i mikrofonen när de varit på musikal med dagis. Det var inte bara hans avdelning utan barn från hela Surahammar. Vadå blyg? När jag frågade honom om detta sa han att han var tvungen att prova om han skulle våga. Sunt förnuft i en liten kropp. Eller liten o liten, han växer så det knakar. Det gör även den lilla. Kom på att han inte är så liten längre. 2,5 år har han hunnit bli. Oj oj oj vart har den tiden tagit vägen???
Igår kom Filip även hem med en medalj runt halsen. De hade haft avslutning på löpartävlingarna. 2 km avverkar han på 18 minuter. Tycker det är bra gjort. Han har funnit en ny kompis på de träffarna. De är som ler och långhalm och springer och håller varandra i hand och busar.
Badrummet är på G. Nu har vi golv och väggar och det ser riktigt bra ut. Nu är det bara tak och inredning kvar. Inte så bara och bara. Men nu kan jag iallafall snart börja hjälpa till.
Nu tar vi sats inför helgen. Det blir hockey, kalas, badrum och teaterresa till Stockholm.
Vill bara dela med mig av de fina korten de tagit på dagis. Det var visst en busig ko som fick de att skratta så glatt.
Dagen innan hade vi pratat om att våga saker. Vi tittade på True Talent och han var chockad över att en flicka inte ville prata inför folk. "Jag törs prata men vill inte sjunga inför folk som de gör".
Men vad fick jag höra när jag kom o hämtade. Jo Filip hade frivilligt gått upp på scenen och sjungit i mikrofonen när de varit på musikal med dagis. Det var inte bara hans avdelning utan barn från hela Surahammar. Vadå blyg? När jag frågade honom om detta sa han att han var tvungen att prova om han skulle våga. Sunt förnuft i en liten kropp. Eller liten o liten, han växer så det knakar. Det gör även den lilla. Kom på att han inte är så liten längre. 2,5 år har han hunnit bli. Oj oj oj vart har den tiden tagit vägen???
Igår kom Filip även hem med en medalj runt halsen. De hade haft avslutning på löpartävlingarna. 2 km avverkar han på 18 minuter. Tycker det är bra gjort. Han har funnit en ny kompis på de träffarna. De är som ler och långhalm och springer och håller varandra i hand och busar.
Badrummet är på G. Nu har vi golv och väggar och det ser riktigt bra ut. Nu är det bara tak och inredning kvar. Inte så bara och bara. Men nu kan jag iallafall snart börja hjälpa till.
Nu tar vi sats inför helgen. Det blir hockey, kalas, badrum och teaterresa till Stockholm.
Vill bara dela med mig av de fina korten de tagit på dagis. Det var visst en busig ko som fick de att skratta så glatt.
Inte glömda
Nej vi har inte glömt bort er men har lite svårt att hitta tid att skriva. Bara att få vardagen att gå ihop är ibland svårt nu när vi jobbar heltid och på kvällarna är det full fart med att laga mat, umgås och ibland är det vissa aktiviteter som Filip ska iväg på (gympa och orientering). På helgerna är det oxå mycket som ska hinnas med. Försöker ge barnen tid att bara umgås och vara mellan aktiviteter och alla måsten. Kan vara svårt ibland.
Just nu är renoveringen av badrummet i full gång och det är mer rörigt än vanligt på Klockartorpsvägen. Men det går framåt och på fredag ska det bli nytt golv. Så kanske om tre veckor är allt klart.
Filip älskar sin orientering. Nu är det visserligen slut på skogsträningen men nu är det löpträning som gäller. Han är så lycklig när han får åka i väg och springa med sina kompisar. Har visst hittat en ny kompis som det fungerar så bra med. De blir visst alldeles prilliga när de ser varandra.
Han har även börjat på ishockey. Han som aldrig skulle spela ishockey. Men när han fick en inbjudan på posten så var det spännande. Okej tänkte vi, han får väl försöka. Men lite tveksamma var vi eftersom han inte kunde åka skridskor och bara orkat 5 minuter innan han gett upp och varit mer intresserad av ismaskinen. Men döm om vår förvåning när han var på isen i 30 minuter och kämpade på med sin skridskoåkning innan han stupade av trötthet. "En gång till vill jag testa", sa han när han var klar. Nu har han testat den gången med och nu åkte han helt själv utan stöd. "Tre ggr till" blev omdömet nu. Det kanske blir en hockeykille av honom... Filips främsta oro är att han ska ramla men när tränaren sa att det gör alla och att det är bra så kändes det bättre för honom. Jag måste erkänna att de är ganska söta i sin hockeymundering de små liven.
Noel är en envis och bestämd kille som testar sin mamma och pappas tålamod till max. Vi har provat allt. Vi nonchalerar hans beteende, vi säger ifrån, vi kompromissar, han får gå bort mm men han ger inte upp. Efter 1,5 timmes skrik så ger han sig fortfarande inte. När ska han förstå att vi inte ger oss??? Det är tur att han för det mesta är en liten solstråle som sjunger sig genom livet. För sång o musik är det bästa som finns. Han sjunger hela tiden. Tom de på dagis säger det. Mitt i maten kan han stämma upp en trudelutt.
Annars är det tåg och Blixtenbilen som han gillar att leka med. Och gunga. Han är vår lilla charmknutte som kan göra mig galen.
Just nu är renoveringen av badrummet i full gång och det är mer rörigt än vanligt på Klockartorpsvägen. Men det går framåt och på fredag ska det bli nytt golv. Så kanske om tre veckor är allt klart.
Filip älskar sin orientering. Nu är det visserligen slut på skogsträningen men nu är det löpträning som gäller. Han är så lycklig när han får åka i väg och springa med sina kompisar. Har visst hittat en ny kompis som det fungerar så bra med. De blir visst alldeles prilliga när de ser varandra.
Han har även börjat på ishockey. Han som aldrig skulle spela ishockey. Men när han fick en inbjudan på posten så var det spännande. Okej tänkte vi, han får väl försöka. Men lite tveksamma var vi eftersom han inte kunde åka skridskor och bara orkat 5 minuter innan han gett upp och varit mer intresserad av ismaskinen. Men döm om vår förvåning när han var på isen i 30 minuter och kämpade på med sin skridskoåkning innan han stupade av trötthet. "En gång till vill jag testa", sa han när han var klar. Nu har han testat den gången med och nu åkte han helt själv utan stöd. "Tre ggr till" blev omdömet nu. Det kanske blir en hockeykille av honom... Filips främsta oro är att han ska ramla men när tränaren sa att det gör alla och att det är bra så kändes det bättre för honom. Jag måste erkänna att de är ganska söta i sin hockeymundering de små liven.
Noel är en envis och bestämd kille som testar sin mamma och pappas tålamod till max. Vi har provat allt. Vi nonchalerar hans beteende, vi säger ifrån, vi kompromissar, han får gå bort mm men han ger inte upp. Efter 1,5 timmes skrik så ger han sig fortfarande inte. När ska han förstå att vi inte ger oss??? Det är tur att han för det mesta är en liten solstråle som sjunger sig genom livet. För sång o musik är det bästa som finns. Han sjunger hela tiden. Tom de på dagis säger det. Mitt i maten kan han stämma upp en trudelutt.
Annars är det tåg och Blixtenbilen som han gillar att leka med. Och gunga. Han är vår lilla charmknutte som kan göra mig galen.
