galin

Jaha så var det dax igen med att sy ihop en panna. Idag var det Noels tur. Fick ett samtal från dagis om vad som hänt och att han var hos doktorn. När jag kom dit satt en liten kille i sin frökens knä lite blodig och lite chockad. Såret var rengjort men det behövdes sy. Fick sen träffa en underbar läkare och sköterska som tog hand om oss hela tiden. De pratade och berömde Noel hela tiden för han var så duktig (även jag fick beröm för att jag var så lugn). Trots att han var rädd så gjorde han precis som de sa och låg så tappert stilla när de sprutade in bedövningen. Då smågrät han för att det gjorde ont men sen sa han ingenting när de sydde. Men när han fick höra talas om plåster sa han att han var rädd för plåstret. När allt var klart fick han en belöning innan vi kunde åka hem. På utvägen mötte vi doktorn igen. Då kom han fram och sa att vi hade en sån jätteduktig kille. Kan inte annat än hålla med!!! Nu har vi fått order om att ta det lugnt så inte såret går upp för då kan de visst inte sy ihop det igen. Gullungen kom precis förbi och visade att han kan skaka på huvudet och att det inte åker av. Det är visst så en 3 åring tolkar doktorns order om att ta det lugnt. Fick rycka in och tala om att han leka med sina bilar men inte brottas med brorsan. 

Nej vi har inte glömt bort er men just nu är det väldigt mycket som händer i veckorna så tiden till att blogga räcker inte riktigt till. Varje dag är det nån aktivitet som ska ske och sen ska det planeras o packas inför morgondagen. Men om två veckor lugnar det ner sig lite när simskolan tar slut.

 

Hej hopp där ute!!!