galin

Gårdagen blev en väldigt fin dag trots all sorg som fanns i luften. Det var en fin dag att ta farväl av en man som funnits i mitt liv så många år. Men lite overkligt var det att gå in i Sofia kyrka som var fullsatt och mer där till. Tänkte stilla för mig själv hur det skulle kunna bli personligt med mer än 1000 personer men det blev det. Prästen höll ett sånt vackert och gripande tal, det märktes att de var vänner. Hon kunde verkligen beskriva Anders och hur han var. Man kunde även se hur han var på de människor som kommit för att ta farväl av honom. Det var en salig blandning. Svarta, vita, gamla, unga, förortsbarn, ministrar, ja allt du kan tänka dig. För det var så han var Anders. Han brydde sig inte om var man kom ifrån utan VEM man var. Han har berört så många och det visade sig i alla de tal som hölls till hans ära i Fryshuset. När vi åkte hem kändes det skönt att ha fått ta farväl, många tårar hade fallit men det kändes också renande. Nu kan vi bara se framåt men det kommer nog kännas konstigt nästa jul när han inte är med oss.