En stor man

I morgon ska vi ta farväl av en stor man. Mycket större än vad jag trodde har jag förstått nu när jag läser vad människor skriver om honom. Det är med tårar i ögonen som jag läser alla kondoleanser.
Han kom in i mitt liv när jag var 10. Än idag kommer jag ihåg att han kom in i mitt rum och undrade VARFÖR  jag tyckte mer om Pernilla än Carola. Och han var verkligen intresserad av svaret. Kändes lite ovant som 10åring att försöka förklara med andra ord än att  "hon är bra"  men det var sån han var, genuint intresserad. Han var en människa som försökte se det goda i alla oavsett hur de såg ut eller vad de gjort. Kanske är det därifrån mitt intresse för barn med problem har kommit ifrån...
Många tårar har fällts och kommer att fällas imorgon men jag kommer bevara mina minnen i mitt hjärta för alltid.
 
Sov i frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0