galin

 Ja så har denna sommar snart tagit slut. När den började för 8 veckor sen så verkade den så lång. Men jag ska verkligen inte klaga för i år känns det som vi verkligen har fått ut max. Vädret har ju visat sig från sin bästa sida så det har ju blivit en hel del sol o bad men ändå en del utflykter. 

När vi kom hem från Skåne/Halland så ville Filip leka med sina kompisar o själv hade jag en del tvätt att ta hand om. Noel pratade ofta om Milma (Vilma) o ville leka med henne. På fredagen packade vi badväskorna o åkte med mormor, morfar, morbror o kusiner till Skantzö o badade. Det blev 6 timmars intensivt badande. 

 

 

På lördagen bestämde vi oss för att åka på hemlig resa med barnen. Första stopp blev vid Sandabadet. Efter några dopp o lite lunch fortsatte vi vår resa mot okända mål. Efter en felsvängning upptäckte vi en godisfabrik o eftersom det var lördag gjorde vi ett stopp där. Tillslut kom vi fram till vår slutdestination, Slagsta glass. Efter en lång blick på menyn kunde vi tillslut bestämma oss. Glassen var god men så mäktig. Fanns ingen chans att äta upp den. Träffade även på kusinerna där.

På kvällen fick vi besök av Thomas. Killarna tyckte det var så kul. 

 

Söndagen bjöd på kusinlek. De stora var här o de små hos Magnus. Kul att de har så roligt tillsammans. 

 

Denna sista vecka har Filip varit på fotbollsskola. Jag hade tänkt hinna göra en massa med Noel men vaknade med både feber o halsont på måndagen. Så orken har inte funnits till så mycket mer än att få i ordning allt på morgonen, fixa mat o skjutsa o hämta Filip. Men Noel har lekt o pysslat här hemma o lekt med kompisar på fotbollen. Så för hans skull har vi varit kvar en stund så han fått leka sen har han varit nöjd när vi åkt hem. I dag var det avslutning o de skulle mixa lagen med både killar o tjejer i alla åldrar (6-15). Filip har varit så glad alla dagar men idag ville han inte åka. Han berättade att några killar sagt att han va dålig o inte kunde skjuta. Nu var han rädd att de stora skulle reta honom. Efter mycket övertalning o planerande så åkte vi iväg. Det var vanlig träning till en början så Filip sprang gladeligen in. När matcherna skulle börja såg jag att han var nervös men haavgick iallafall ut på planen o spelade. Hans självförtroende steg ju mer han spelade. Efteråt var han så glad, "jag gjorde tunnel på en av de stora" sa han stolt. Är så glad o stolt över att han övervann sin rädsla!!!