galin

Ja man ska aldrig sluta förvånas när man har barn. Filip som alltid varit så försiktig och blyg har verkligen tagit ett jättekliv i sin utveckling. Vad jag hört så är han inte rädd för att prata inför folk och han söker kontakt med andra i sin närhet. Igår överraskade han mig totalt.
Dagen innan hade vi pratat om att våga saker. Vi tittade på True Talent och han var chockad över att en flicka inte ville prata inför folk. "Jag törs prata men vill inte sjunga inför folk som de gör".
Men vad fick jag höra när jag kom o hämtade. Jo Filip hade frivilligt gått upp på scenen och sjungit i mikrofonen när de varit på musikal med dagis. Det var inte bara hans avdelning utan barn från hela Surahammar. Vadå blyg? När jag frågade honom om detta sa han att han var tvungen att prova om han skulle våga. Sunt förnuft i en liten kropp. Eller liten o liten, han växer så det knakar. Det gör även den lilla. Kom på att han inte är så liten längre. 2,5 år har han hunnit bli. Oj oj oj vart har den tiden tagit vägen???

Igår kom Filip även hem med en medalj runt halsen. De hade haft avslutning på löpartävlingarna. 2 km avverkar han på 18 minuter. Tycker det är bra gjort. Han har funnit en ny kompis på de träffarna. De är som ler och långhalm och springer och håller varandra i hand och busar.

Badrummet är på G. Nu har vi golv och väggar och det ser riktigt bra ut. Nu är det bara tak och inredning kvar. Inte så bara och bara. Men nu kan jag iallafall snart börja hjälpa till.

Nu tar vi sats inför helgen. Det blir hockey, kalas, badrum och teaterresa till Stockholm.

Vill bara dela med mig av de fina korten de tagit på dagis. Det var visst en busig ko som fick de att skratta så glatt.