galin

...men vad gjorde väl det. Vi har haft två underbara och intensiva dagar i Astrid Lindgrens värld. Och testat regnkläderna gjorde vi och de höll torrt.
Vi startade resan tidigt fredags morse och lagom till lunch var vi nere. Men ingen rast ingen ro. Första stopp gjorde vi hos Emil där det blev både teater och rövarlek. Kul att se Filip som förut varit rädd för Emils pappa nu vara med och leka med honom o skratta.
Dagen fortsatte med besök hos Nils Karlsson Pyssling, Saltkråkan, Rasmus på luffen, Ronja, Pippi, och Karlsson på taket.
Filips favoriter var Ronja och Emil medan Noel föredrog Pippi.
Den busigaste denna dag var Karlsson utan tvekan. Mitt i fikat kom han in och busade. Han åt av min chokladruta och tog en annans kaffe. Då skulle ni ha sett Filips min. Han blev ganska brydd över detta och Noel ville inte träffa Karlsson mera.
   
   
   
   

Dag 2 bjöd på lite bättre väder men desto mera folk. Det hade varit så lugnt på fredagen och gott om plats vid teatrarna men nu var det fullt med folk.
Vårt mål denna dag var att besöka Bröderna Lejonhjärta. När vi kom dit var Tengils soldater där och tog folk tillfånga. Filip ville först gå därifrån men övervann lite av sin rädsla och stod kvar. När sen Jonathan och Skorpan skulle in i skogen och frita fångarna följde han först med men sen blev det för läskigt och då ville han gå tillbaka till huset. Då är det så ärligt med dessa skådespelare för Jonathan sa lugnt att det var ok och att det inte gjorde nånting. Vi stannade kvar vid huset och såg när de kom tillbaka och lyckats frita fångarna. När Tengils soldater gick förbi oss stod Filip så stilla som han bara kunde. Sen ville han inte gå in till Körsbärsdalen och krypa i den hemliga tunneln eftersom soldaterna stod där och vaktade. De tyckte han var läskiga.
Vi hamnade istället hos Ronja och Pippi. Även Emils dockteater var uppskattad. Dagen avslutade vi hos Emil.
När vi skulle åka hem undrade Filip varför vi bara skulle vara där i två dagar??? Han har nog kunnat vara där hur många dagar som helst. Han tycker verkligen om att titta på teater och lever sig in i föreställningen. Och i år var han inte rädd för varken Anton eller Pippis sjörövare.
Noel har njutit han också. Om Filip studsar fram när han går så är Noel motsatsen. Han går sakta sakta och tittar sig omkring. Han ville sjunga med Pippi och Emil och rida på Ronjas häst. Grindar och dörrar ska stängas och öppnas. Och allt har han fått göra. I sin takt.

   
   

"Hyss, di gör man inte, di bare blir"!!!