söndag morgon
"Är det morgon nu? Det är ju mörkt ute." Filip undrar hur det står till egentligen.
Ja nu är det onekligen mörkt ute, hösten har kommit och snart står vintern för dörren. Önskar mig lite lagom med snö och kyla i år. Lite lagom vintervackert.
Idag är det 18 månader sen Noel valde att komma till oss. Då; ett litet knytte helt beroende av vår kroppsvärme och omvårdnad. Nu; en liten självständig individ, fortfarande beroende av oss, och "kan själv".
Idag är det även Vilmas dopdag. Så på em ska jag o Filip till kyrkan. Noel o Anders får vara hemma och kurera sig. Noel har feber och en rejäl förkylning så han är gnällig på barns vis. Ev kan de komma en stund på fikat, vi får se hur han mår när han vaknar och morgonen går.
Men innan det är det tänkt att Anders o Filip ska till ishallen och åka skridskor.
I fredags klarade vi av tandläkaren. Efter 30 minuters gråt talade Filip äntligen om att det är räknepinnen han är rädd för. Så när den var borta kunde vi räkna tänderna. Efteråt var det en glad och hoppande kille som lämnade tandläkaren med en stolt mamma vid sin sida. Skönt!
Igår var Filip med mormor på teater. Sen lekte de på em med morfar. På kvällen bjöd de på tacos. En underbar dag. Vad Anders gjorde. Han var och sprang tjurruset. Det var kallt och blött sa han.
Nu ska jag gå och koka ägg. Så där perfekta, lagom hårda, lagom mjuka.
Tjingeling.
Ja nu är det onekligen mörkt ute, hösten har kommit och snart står vintern för dörren. Önskar mig lite lagom med snö och kyla i år. Lite lagom vintervackert.
Idag är det 18 månader sen Noel valde att komma till oss. Då; ett litet knytte helt beroende av vår kroppsvärme och omvårdnad. Nu; en liten självständig individ, fortfarande beroende av oss, och "kan själv".
Idag är det även Vilmas dopdag. Så på em ska jag o Filip till kyrkan. Noel o Anders får vara hemma och kurera sig. Noel har feber och en rejäl förkylning så han är gnällig på barns vis. Ev kan de komma en stund på fikat, vi får se hur han mår när han vaknar och morgonen går.
Men innan det är det tänkt att Anders o Filip ska till ishallen och åka skridskor.
I fredags klarade vi av tandläkaren. Efter 30 minuters gråt talade Filip äntligen om att det är räknepinnen han är rädd för. Så när den var borta kunde vi räkna tänderna. Efteråt var det en glad och hoppande kille som lämnade tandläkaren med en stolt mamma vid sin sida. Skönt!
Igår var Filip med mormor på teater. Sen lekte de på em med morfar. På kvällen bjöd de på tacos. En underbar dag. Vad Anders gjorde. Han var och sprang tjurruset. Det var kallt och blött sa han.
Nu ska jag gå och koka ägg. Så där perfekta, lagom hårda, lagom mjuka.
Tjingeling.
Kommentarer
Trackback
