galin

Så har jag jobbat min sista dag på ett par månader. Nu ska jag bara vara mamma ända fram tills augusti. Sen vet jag att det kommer bli fullt upp, med både jobb o familj. Stora förändringar igen. Blir lite annorlunda att lämna två barn på dagis och hinna med allt på morgonen. Men det ska bli skönt att kunna ta cykeln till både jobb o dagis.

Nu har vi varit på ÖB och Nisses samt ICA. Men det vi skulle ha glömde vi, påskpyssel. Filip var så sugen att pyssla så nu får vi ringa pappa o se om han kan ordna nåt. Filip har pysslat en hel del nu till påsk på dagis och det har väl gett blodad tand.

Har märkt att jag är särskilt känslig mot stress sen jag var så uttröttad i höst/vinter. Det finns vissa saker som får stresshormonerna att slå i taket. Det ena är när Noel skriker/gnäller samt när jag känner att jag tappar greppet om hemmet, när jag inte hinner med. Det är så nära förknippat med hur jag kände då. Har lyssnat på både Babben Larsson samt Jonas Björkman om deras upplevelser av detta och deras väg tillbaka. Vet att det tar en lång tid innan hjärnstressen avtar och man är helt återställd. Kunde känna igen mig i mycket som de berättade om, ångesten, känslan av att aldrig vara glad mm. Vet att jag har en lång väg att gå och jag är glad att jag har påbörjat min vandring tillbaka. Vill vara en glad mamma och inte häxan surtant. Det har varit åtta månaders "helvete" men nu är jag glad att jag kan njuta av livet igen samt min underbara son. Är även glad att jag inte ska börja jobba redan utan har några månader på mig att njuta av min familj. Nu ska hjärnstressen väck!!!