galin

Plocka, plocka, plocka. Ibland tycker jag att jag inte gör nåt annat än plockar grejer hela dagen. Var kommer allt ifrån? När jag lagom är klar så är det lika rörigt snart igen. Har tom låtit saker ligga framme för att se om de försvinner av sig själv, men icke, de låg kvar där. Är bara så frustrerad att det aldrig får vara ordning o reda nån gång. Är egentligen lite pedantisk av mig. Svårt att tro men det är dagens sanning.

Idag har jag iallafall hunnit stryka undan lite kläder. Befriande, för det väntar mera i källaren. Har även rensat bland skor och jackor. Inser att Filip behöver en jacka till vintern och vi hittade en i Ellos. Rosa ville han självklart ha.
Lillkillen har oxå vuxit och äntligen får jag byta storlek, 68. Har så mycket fint till honom nu, både gammalt och nytt. Ny nostalgitripp från Filips babyår och en massa Tigerkläder. Filip gillar Puh och jag gillar Tiger. Filip har dessutom önskat sig ett gult rum med Puh på väggarna.

Anders får inte jobba em mer utan behövs mer på fm. Han skulle se vad han kunde göra åt det. Vi alla trivs med hans emjobb. Filip behövde verkligen dennna tid med Anders. Han har ärvt sin fars långsinthet och har i flera dagar nonchalerat Anders och vägrat prata med honom. Vi förstod inte vad som flugit i honom och inte ville han berätta. Det enda vi visste var att han var sur för nåt. Sen slog det mig att han saknade sin far. Anders har ju jobbat en massa ett tag och kommit hem sent. Då var det bara mat och sen sova, inte mycket kvalitetstid till övers för Filip. Filip kände sig nog sviken. Det är inte så lätt att gå hemma med en trött o ibland gnällig mamma och få vänta på sin tur, eftersom Noel tar den tid han tar av mig. Nu har far o son kunnat umgås med varandra utan att vara trötta efter en lång dag och då har allt släppt för Filip. Nu är det inte bara mamma som gäller. Att vi har en känslig kille visste jag och jag är glad att han visar när nåt är fel. Bara han kan lära sig berätta det.

Appropå det här med att vara en trött o gnällig mamma. Jag är så trött på det. Skulle vara så skönt att bara få leva i nuet och vakna utsövd och glad. Inte behöva tjata o gnata. Vem sa att det andra barnet bara skulle hänga med? Inte vårt barn. Han har en vilja av stål. Vill han gå upp kl 5 så är det bara att göra det mm. Lägg det till en 3 åring med egen vilja och mycket trots så vet ni att man lever. Vissa dagar skulle jag bara vilja stänga dörren och ha möjlighet att få göra det jag gjorde innan barnen kom. Ligga i soffan o läsa en bok, måla etc. Men när man är som tröttast och har som mest skuldkänslor för nåt man gjort eller inte gjort behöver man bara titta på dessa två underbara varelser som är det bästa i mitt liv för att orka en liten stund till. Glittret i deras ögon när de tittar på mig ger ny styrka och får mig att må bra. JAG ÄLSKAR MINA TVÅ KRABATER!!! Inte bara när de sover.