galin

Tänk när man träffar en människa och det känns som man har känt den i hela livet. Så känns det med Ullis. Vi har trots allt bara umgåtts i knappt tre år men ändå så känns det så länge. Vi kan prata om allt från väder och vind till de mest privata innersta tankar och känslor. Till mångt och mycket är vi väldigt lika, har samma värderingar etc, i annat så kompletterar vi varandra. Hon är min själsfrände och en underbar vän. Är så glad att jag fick vara med och fira henne när hon gick från fröken till fru.

Ja igår var vi alltså på bröllop. Niklas och Ullis skulle bli man och hustru. Men redan på fredagen träffade jag en nervös brud och hjälpte henne med mat och dukning. Anders och pojkarna passade på att åka till farmor och hälsa på.

Filip fick vara med mormor o morfar lördag till söndag medans Noel fick följa med oss. Klockan elva var det teater för morfar o Filip och jag o Noel åkte till den blivande bruden för lite småprat. Sen somnade Noel gott och sov i 2,5 timme. Det passade bra med tanke på kyrka och fest. Vi hade sagt att vi skulle vara med så länge Noel var ok. Hoppades att vi skulle hinna med maten iallafall. Det hann vi med råge. Noel var på sitt allra gladaste och charmigaste humör. Skaffade sig tom en flickvän, Miranda.
Tårar trillade nerför mina kinder ett antal gånger i kyrkan. Men allra mest när de spelade "Du vet väl om att du är värdefull". Den är ju bara så bra!!!
Tårar trillade även till vissa tal som hölls. Vissa kan bara uttrycka sig så fint och personligt.
Klockan elva bröt vi upp (för att natta Anders) efter att ha dansat och ätit, sänt upp lyktor och skålat ett antal gånger.

 Två killar i kyrkan

 Familjen Gredin

 Får man nån mat idag eller...

 
Lyktor med lyckotankar till brudparets ära sändes upp.

 Våran gåva till brudparet