galin

Idag var det en annan pojke som vaknade. Pigg, busig och pratglad. Han har glimten i ögat även om de fortfarande är lite trötta. Febern var som bortblåst men snor o hosta är kvar. Även matlusten är tillbaka. Helt otroligt vad fort det kan gå. Nu får vi hoppas att det inte blir nåt bakslag.
    
Så idag har han hunnit med en hel del. Snickrat, dammsugit, vilat med mamma o hjälpt pappa. Däremellan har det varit lek o bus.

Jag måste nog erkänna att jag nog varit ganska stressad utan att veta om det. Nu har jag tagit det lugnt i två dagar och redan igår kände jag pulsen gick ner. Märker en klar skillnad när jag börjar göra saker. Hela kroppen sätter fart och det blir mer spänningar i magen. Hjärtat bultar o slår och andningen blir mer stressad. Behövde kanske få mig en tankeställare inför förlossningen. Då ska man ju helst vara ganska utvilad eftersom de är ett maratonlopp man ska utföra sägs det. Om det syns på blodtrycket att jag tagit det lugnt vet jag inte eller om det nu bara blir psykiskt när manchetten kommer fram vet jag inte. Så var det ju med Filip. Men så länge bebisen mår bra är jag nöjd!!! Men ibland undrar jag om den tänker vänta tiden ut innan den kommer. Det är så mycket tryck neråt nu så ibland känns det som jag har en melon där. Kommer inte ihåg den här känslan från förra gången men det kanske var så...