Tillbaka i vardagen igen
Ja nu har vi kommit tillbaka i vanlig dygnsrytm igen efter ngra tuffa dagar o nätter. Får visserligen väcka Filip på morgonen så att vi kommer iväg till dagis men det går bra. Han tittar upp och sen går det med en fart att klä på sig, visserligen FIlipfart men vi hinner iallafall. Filips favoritord just nu är "mommer" (kommer) och man vet inte när han tänker komma. Inte när man själv vill iallafall.
Första dagen tillbaka på dagis kastade han sig om halsen på sin fröken och sen skuttade han in till barnen. Vilken härlig känsla att se att hur mycket han tycker om att vara där. De berättade att han var den som hade lekt mest och med alla den dagen. Han berättade för mig i bilen att "mi illa banen mi dagis mumma". (jag gillar barnen på mitt dagis Brumma)
Så har det varit alla dagar den här veckan. Han har glatt skuttat in och knappt hunnit pussa och krama mig. Men det är skönare det än att lämna ett ledset barn.
Igår hade han ramlat och slagit upp näsan eftersom han varit så ivrig att få komma ut. Han hade hoppat runt och sen snubblat på sina fötter och ramlat rätt ner i golvet. Han ser ut som en lten boxare just nu. Så är det när man har en liten kille som hela tiden testar vad han kan göra med sin kropp men inte alltid behärskar den. Speciellt när han har haft en växaperiod och allt har blivit lite längre och större, som nu. Då händer det lite mer olyckor, mjölkglas som välts ut mm.
Magen växer o gror. Bebisen är aktiv och sparkar mest hela dagarna. Kan känna tydligt när det blir för mycket, då drar magen ihop sig och spänner. Dags att vila tycker bebisen. Fogarna värker och vissa dagar är för j**liga. Nu kan jag förstå hur tufft vissa haft det när de väntat barn. Jag hade ju inte de här problemen när jag väntade Filip. Men jag hoppas att det går tillbaka den här gången med, barnmorskan sa att det kunde komma och gå. Just nu är det bara härligt att känna livet som rör sig i magen och se Filip bli en liten stor kille.
Första dagen tillbaka på dagis kastade han sig om halsen på sin fröken och sen skuttade han in till barnen. Vilken härlig känsla att se att hur mycket han tycker om att vara där. De berättade att han var den som hade lekt mest och med alla den dagen. Han berättade för mig i bilen att "mi illa banen mi dagis mumma". (jag gillar barnen på mitt dagis Brumma)
Så har det varit alla dagar den här veckan. Han har glatt skuttat in och knappt hunnit pussa och krama mig. Men det är skönare det än att lämna ett ledset barn.
Igår hade han ramlat och slagit upp näsan eftersom han varit så ivrig att få komma ut. Han hade hoppat runt och sen snubblat på sina fötter och ramlat rätt ner i golvet. Han ser ut som en lten boxare just nu. Så är det när man har en liten kille som hela tiden testar vad han kan göra med sin kropp men inte alltid behärskar den. Speciellt när han har haft en växaperiod och allt har blivit lite längre och större, som nu. Då händer det lite mer olyckor, mjölkglas som välts ut mm.
Magen växer o gror. Bebisen är aktiv och sparkar mest hela dagarna. Kan känna tydligt när det blir för mycket, då drar magen ihop sig och spänner. Dags att vila tycker bebisen. Fogarna värker och vissa dagar är för j**liga. Nu kan jag förstå hur tufft vissa haft det när de väntat barn. Jag hade ju inte de här problemen när jag väntade Filip. Men jag hoppas att det går tillbaka den här gången med, barnmorskan sa att det kunde komma och gå. Just nu är det bara härligt att känna livet som rör sig i magen och se Filip bli en liten stor kille.
Kommentarer
Trackback
