galin

Usch vad jag hatar mardrömmar. I natt hade jag en förskräcklig och nu var även Filip inblandad och det var nog det hemskaste, jag kände mig så maktlös. Så här var det;
"Jag, Filip o mormor var ute och gick nånstans bland en massa hus. Vi letade efter en speciell plats och mormor visade vägen. Vi gick förbi en liten flicka somsatt och lekte utanför ett hus och plötsligt var mormor borta. Jag o Filip gick uppför trappor och genom ett hus som vickade oroväckande och jag tänkte "lite till och det hade vickat". Vi gick vidare genom ett till hus och vi gick över golv och sen en vägg, huset följde med så väggen blev golv och när vi skulle gå över taket fanns det ingen mark kvar så huset föll och vi med det. Det sista jag tänkte var att jag måste få tag på Fiilp men jag kunde inte nå honom och sen föll vi.
Som tur var så vaknade jag då. Hjärtat bankade och jag kände mig så maktlös. Min lilla kille. Vilken härlig känsla att då höra hans snusande andetag från sängen. Att sen lillen sparkade i magen gjorde inte morgonen sämre.
Nu ska vi titta på Totte o Zillah på datorn innan det blir frukost.