galin

Tänk att våran lillkille fyller 2 år. När folk sa att man skulle njuta av småbarnstiden för att den går så fort, så måste jag erkänna att jag inte trodde på dem. I det läget var jag så trött av att amma och mata varannan timme så jag ville bara skrika. Jag kommer ihåg att alla pratade om hur fantastiskt det var att bli mamma och att det var som ett rosaskimrande moln man gick på. Själv undrade jag var det molnet var. Jag håller med om att det var fantastiskt underbart att bli och att vara mamma men ingen talade om att de första månaderna kunde vara så tuffa utan sömn och med en hungrig bebis. Då var det tur att jag träffade Ullis (Allis mamma). Vi kunde prata med varandra om såna saker och man fick veta att man inte var själv att tycka och känna så. För det är självklart att jag fick skuldkänslor för att jag inte gick på rosaskimrande moln och hade tusen järn i elden. Ville fortfarande hinna med hem och hus och mådde dåligt av att jag varken hann eller orkade så mycket som jag ville. Tur att jag har en karl som inte är lika pedantisk som jag. Ullis och jag hjälpte varandra genom den här tiden och båda lärde oss att prioritera lite bättre och inte få skuldkänslor för sånt som vi behöver ( har en del kvar att lära ). Vi lärde oss att njuta tillsammans med våra barn här och nu!!! Vi blev vänner för livet. Småkottarna är lika bra vänner och vi hoppas att de förblir det och kanske börjar de i samma klass om några år....
Några bilder på våra småkottar.
                       

Om bara två dagar fyller alltså FIlip två år. Tänk vad mycket som har hänt under den här tiden. Vilken utveckling han har gått igenom, både motoriskt och språkligt. Han var tidig att börja röra sig och vilja vara med men senare med språket. Det har utvecklats enormt under sommaren och nu bubblar han hela tiden. Han är en riktig pratkvarn som kräver svar. Visst kan det vara svårt att förstå honom men jag har ganska bra koll på vad han menar. Har lärt mig hans egna ord och förkortningar som inte alltid är så logiska. Filip är våran solstråle och han ger mig så mycket. Det värmer modershjärtat när han säger att han "äss mamma". (älskar mamma) Då glömmer jag gärna alla jobbiga stunder och bara låter mig glädjas. Det är härligt att se när han blir glad och njuter av livet samtidigt som det är jobbigt när han blir ledsen. Han är en sån lojal kille som oftast accepterar ett nej och lyder när man säger ifrån även om han går miste om nåt som han tycker är roligt. Då är det jobbigt att se sin pojke bli besviken när man säger nej. Även om jag vet att man ibland måste... Varje dag är jag glad över att vi fick Filip, det var inte lätt och han var efterlängtad. Han sprider glädje och kärlek runt sig och jag älskar honom ända upp till stjärnorna och tillbaka igen.

Här kommer en bildkavalkad från Filiips första två år.
 5 dagar gammal  september 06
 oktober 06
  november 06
december 06
  mars 07
  april 07
     maj 07
   juni 07
  juli 07
  augusti 07
 Grattis på 1 års dagen!
   september 07
    oktober 07
 november 07
     december 07
    januari 08
    februari 08
   mars 08
    april 08
    maj 08
     juni 08
      juli 08
    augusti 08

Tänk så liten han var då och så stor han är nu. Helt otroligt. Svårt att fatta. Snart står det väl en moppe på uppfarten. Hujedamig!!!

Nog med sentimentalprat. Dags att göra nån nytta. Avslutar med ett citat från Emil i Lönneberga som jag tycker passar in på Filip.

"Hyss di gör man inte, di bara blir!"

Camilla